Publicerat i Triathlon och taggat Triathlon, ironman

Av Will Pakes-Geddes

Jag kommer ihåg min pappas 40-årsdag. Jag hade varit ute och lekt med min cykel och ramlat av och skrapat upp knät. Jag var tvungen att åka till akuten med mamma och som ni kanske kan förstå så var hon inte superglad över det. För mig var det en sport. Fram tills för bara några år sedan så handlade allt om att ge sig up på cykeln och flyga fram över gator eller terräng tillsammans med polarna. Ramlade man så hoppade man upp på cykeln igen helt enkelt så det gällde bara att få kroppen att pumpa adrenalin. Dock så byggde jag aldrig riktigt någon uthållighet på allt detta.

Så vad har hänt? Varför har jag dragits till mer självständig och ensam träning? Jag har några teorier men inget konkret. Jag njuter av utmaningen med att komma i form för ett 14-timmarslopp- Det är svindlande men samtidigt spännande. Adrenalinet finns fortfarande kvar men har tagit sig en annan skepnad.


I följande inlägg kommer jag att leta upp några av de fantastiska människor som arbetar hos oss på Wiggle. Jag kommer också att uppdatera er om mina framsteg när det gäller träningen och berätta om vilken utrustning jag införskaffat för att ta mig igenom vinter- och vårsäsongen.

För att kickstarta så satte jag mig ner med Emma Bamford på inköpsavdelningen och Stephen McAlister, vår affärsutvecklingsansvarige, för att se vad de har får tips och råd när det gäller träning för uthållighetslopp av den här typen.

Pratstund med Emma Bamford

Emma kommer ursprungligen från Nordirland och har kvar sin dialekt trots att hon bott både i Skottland och England under de senaste åren. Ögonen glittrar när hon pratar om sitt hemland och alla evenemang hon deltagit i över de böljande kullarna där.

2009 sprang Emma sitt första maraton, vilket året därpå följdes av Himalayan 100 - ett 5-dagarsrace där hon tråkigt nog drabbades av höjdsjuka, lärde sig att älska saltad, kokt potatis, träffade fantastiska människor och fick chansen att dela upplevelsen med sin mamma som också deltog. Under den här tiden deltog Emma i en mängd andra löparevenemang och lärde sig mer om triathlon på sprint- och olympisk distans.  När man pratar med Emma så blir det snabbt tydligt att hon deltar i dessa evenemang för att hon älskar att se nya platser, prova på något nytt och träffa intressanta människor. Vanliga maraton blir snabbt tråkiga och löpning på egen hand var aldrig något för henne.

2011 deltog Emma i sitt första ironman-triathlon, Challenge Roth, som hon genomförde på imponerande 12.23 timmar. Om jag ens kommer i närheten av den tiden skulle jag bli överlycklig. Efter det sökte hon efter tuffare utmaningar och deltog i Celtman 2013. Det är ett triathlon med en extrem distans som går av stapeln uppe i Skottland och som är oerhört krävande. Man utsätts för iskallt vatten, kuperad terräng utan asfalt och det tänjer verkligen på gränserna för den här typen av evenemang.

År 2014 genomförde Emma ett ännu tuffare evenemang, "The Race". Det går av stapeln hemma på Irland och börjar med 22 km löpning följt av 15 km kajakpaddling, 120 km cykling, 5 km bergslöpning, 90 km cykling återigen och avslutas av 44 km löpning.  Bara detta låter helt enormt, men Emma fick också slåss med cykellysen som inte ville fungera, för lite mat och näring vid sista löpetappen och för att inte tala om det eländiga vädret på Irland i mars. Hon sa att ”Det här tog mig 23,20 timmar av råstyrka, men jag älskade det”. Den stora frågan är förstås, varför utsätter man sig för något sådant? ”Du lär dig nya saker om dig själv. Jag gjorde det inte för att tävla, utan för att genomföra det. Dessa stora evenemang är så sociala och stödet är helt fantastiskt”.

Emma har 3 discipliner som hon är bra på med många mil under västen, men hon påpekar att det tagit många års experimenterande med det hon kallar den fjärde disciplinen, nämligen näringen. Hennes kropp fungerar inte så bra med energigels så hon har med tiden funnit andra sätt att få i sig näring under loppen. Numera kör hon på Clif Shot Bloks - 18 energikakor (60 g/kaka), nakd bars, maltlimpa, smörgåsar och korv!

Här är en del frågor som Emma varit snäll att svara på:

  • Vilket av alla lopp var din favorit? "Himalayan 100. Det var på en fantastisk plats och tillsammans med min mamma"
  • Största bedriften? "The Race. Det var både mentalt och fysiskt utmattande, men jag lärde känna mig själv på riktigt."
  • Vilken utrustning rekommenderar du? "Något med merinoull om du ska köra långa race, kompressionstights från CWX och pulsmätare (min är från Suunto). Cykeln jag använda vid Roth var en begagnad Kuota med sportive-geometri och utan tempopinnar. Du behöver inte spendera en förmögenhet på den finaste utrustningen, men det kan vara kul att ha".
  • Använde du en träningsplan? " Jag använde dem som riktlinjer men en komplett träningsplan dag för dag var en för stor förpliktelse. Jag använde min kunskap om min egen puls för att hålla koll på mina framsteg och en gång följde jag en 4-månaders träningsplan för maraton, men det är allt". Jag antar att all simträning tidigare i livet har förberett Emma så att hon vet hur hårt hon kan pressa sig själv för att maxa potentialen.
  • Vilken taktik använder du när du tävlar? "Hmm, ingen taktik direkt, men min styrka i simmomentet ger mig ofta en övertag just där".
  • Varför fortsätter du? "Jag motiveras av nya utmaningar och upplevelser".
  • Vilka är dina bästa tips? "Jag rekommenderar att du letar upp likasinnade och tränar eller bollar idéer med dem".
  • Vad är planerna för året? "Steyning Marathon i mars, triathlon på halv distans, Lizard to Lands End trial run, Köpenhamns Ironman, förhoppningsvis en 100 km lång löpartävling och så kanske något annat som fångar mitt intresse".
  • Några sista tips och råd? "Ta reda på vad just du gillar och tappa inte sugen ifall det inte går som planerat. Du kommer alltid att få med dig några lärdomar ifrån allt du tar dig för".

En pratstund med Stephen McAlister

Stephen är en annan av våra irländska medarbetar hör på Wiggle. Han är lång och spinkig med världens härligaste personlighet.

Stephen höll på med lawn bowls, en form av boule, när han var yngre, men efter att ha deltagit i sitt första duathlon så var han fast. Nu ville ha bli mer vältränad och lära sig nya saker.

Han började tävla i duathlon, eftersom han kunde springa en del och han tvingades också börja träna cykling. När det sedan blev tal om triathlon på olika distanser så fick Stephen lära sig simma. Han tyckte så mycket om det och tränade så hårt att han fick representera Irland vid olika åldersgruppsevenemang och på sprintdistansen i triahlon EM och VM. Stephens största uthållighetstävling hittills är Österrikes Ironman som han deltog i 2013.

Hean är medlem i den väletablerade Hillingdon Triathlon club. "Att hålla sig i form nu handlar om att klara av att delta i triathlon på sprint- och medeldistans utan att bli alltför utmattad. Jag tävlar inte för att nå topplaceringar utan för att njuta av upplevelsen". När Stephen tränade inför sin Ironman var han tvungen att lägga ner 15-18 timmar i veckan på träning bara för att vara säker på att orka ta sig runt och ha roligt. Förutom den Österrikiska Ironman så är hans favoritevenemang Outlaw half och Vichy half Ironman. Stephen säger "Vid båda dessa evenemang så vet de verkligen hur de ska ta hand om dig och jag kan verkligen rekommendera dem. Det stöd man får samt hela upplägget från start till mål är helt fantastiskt".

Några frågor till Stephen:

Vilket kit kan du rekommendera? "Flytshortsen från Zone 3! En gång i tiden ansågs det som fusk, men numera ser man många killar och tjejer träna med dem. De hjälper till att få till en korrekt position för den nedre delen av kroppen”.
Har du använt dig av en coach? "Jag har haft turen att coaches av Rich Kiddle både inför sprintdistanser och Ironman. Mitt träningsschema för Ironman var 3 dagar med 2 pass vardera, därefter följde 3 dagar med ett pass per dag och så en vilodag per vecka. Jag fick också massor motivation ifrån klubben jag tillhör egftersom 4 andra medlemmar också deltog i samma Ironman som jag själv. Därmed kunde vi dra med varandra ut och träna dag ut och dag in".
Hur kändes det när du började närma dig evenemanget? "En vecka in på träningen kände jag mig toppen, men de 2 sista dagarna mådde jag uselt. Dock så föll allt på plats när startskottet gick och jag påbörjade simningen. Simningen gick bra, sedan var det 2 varv med cykling runt banan med musik och underhållning. Hur kul som helst! Efter 15 mil så ville jag dock bara hoppa av cykeln och de sista 2 milen var riktigt tuffa. Första halvan av maran gick på 1 h 50 min, men sedan blev hamstringsmusklerna lite spända så jag fick gå en bit. Dock mådde jag fortfarande bra och stannade vid varje näringsdepå. De sista 2 kilometrarna började jag känna mig lite ledsen över att det senaste årets uppofffringar snart skulle vara slut men när jag passerade mållinjen så gick det upp för mig att jag nu var en Ironman och den känslan var obeskrivlig".
Vilka är dina bästa tips? "Du kan åstadkomma så mycket mer än du tror så glöm inte inte det. Träning är en viktig process som tar tid. Den fjärde disciplinen är alltid näringen så planera och se till att få till den rätt".
Hur hann du med all träning i ditt vanliga liv? "Jag hade faktiskt lyxen att inte arbeta heltid så jag hann med mycket träning under veckorna, men trots det blev helgerna snabbt uppbokade och familjeåtagandena blev lidande. Jag kommer ihåg att vi hade en grillfest en gång men jag behövde ge mig ut på en lång cykeltur. När jag kom hem igen gav min fru mig mat och skickade mig bums i säng efteråt".
Har du något planerat för i år? "Jag ser verkligen fram emot några triathlon och så har jag fått för mig att jag kanske kan träna upp mig inför European Master Swimming championships 2017 som går av stapeln i Glasgow".
Vem skulle du vilja träna eller tävla tillsammans med? "Seb Coe och Dave Moorcroft, så att jag kunde fråga dem hur man springer bäst både fysiskt och tekniskt".
Tycker du om att tävla i lag? "Det är jättekul att genomföra ett triathlon som lag. Det blir visserligen högre press på dig, men du mår så pass mycket bättre efteråt om du gör bra ifrån dig".
Några sista tips och råd? "Om du inte njuter av träningen så ska du inte ta dig an en Ironman. Tävlingen är som en enda lång träningsdag med catering och parkering (skämtar han. Genomför ett evenemang på medeldistans efter minst 4 veckor".

Sådärja! Det var två av de fantastiska människor som jobbar här med mig på Wiggle. De har tagit sig an triathlonsporten ifrån något olika håll – simning och lawn bowls, men har båda lyckats få in rätt mängd träning på sitt sätt för att klara av långdistanslopp. 

Mina äventyr

När det gäller mig så har jag fortsatt träna löpning, cykling och simning.

I början av december deltog jag i Endurance Life Coastal Trail Series Dorset Marathon. Det var ett lopp på 27 miles som började i Lulworth Cove och gick i en 8:a. Det var så blåsigt den dagen att jag trodde jag skulle blåsa av klipporna, men det var härligt ändå.  Jag kom inte runt banan så fort som jag hade hoppats men med en medeltid på 6 timmar så får jag ändå känna mig nöjd och jag hoppas kunna delta igen i år. Jul- och nyårsledigheten var en bra ursäkt för att hinna med lite mer löpning och slippa gå upp så ruskigt tidigt. Fast alla extra godsaker under helgerna hjälpte knappast...

Min simträning med Portsmouth Triathlon Club har äntligen dragit igång och än så länge går det riktigt bra. Jag har massor att lära och det är en bra blandning på folk i gruppen. Det är alltifrån nybörjare till erfarna proffs som kan dela med sig av tips och trix.

Cyklandet har mestadels skett inomhus på trainern och bestått av fartträning som jag hoppas lönar sig i längden. Mina ben är inte så snabba om man kollar på mina senaste rundor så jag kommer behöva bra mycket mer träning. Annars lär det bli en lång dag där i september.  Men, det är några månader kvar dit ännu så jag känner mig positiv. Vi får hoppas att detta inte styr mitt liv alltför mycket. 

Jag har köpt ny utrustning och den snart överfulla byrålådan innehåller nu även detta:

1.     Compressport R2 Race & Recovery Vadsleeves: De här var perfekta under mitt backiga maraton. Jag kände mig bekväm i dem hela dagen lång och behövde inte oroa mig för ömma vader en enda gång. Så fort jag kom hem så tvättade jag dem och använde dem ytterligare några dagar. De fungerade alldeles utmärkt för mig. Jag skulle rekommendera dem och kommer fortsätta använda dem på längre och tuffare träningsrundor.

2.     Compressport Pro Racing v2.1 Löparstrumpor: Efter den positiva upplevelsen med vadskydden så föll jag även för strumporna. Marknadsföringen lovar både det ena och det andra och jag kan inte direkt bekräfta eller dementera något av det. Min ärliga feedback är att det verkar vara en himla massa extra garn som blivit över inuti strumporna vid utsmyckningen med pricker osv. Jag kommer personligen inte att köpa dessa igen utan hålla mig till någon billigare variant.  

3.     Under Armour ColdGear Infrared Chrome Löpartights (HV15) - Herr: Jag har aldrig använt löpartights förut och har tagit mig såhär långt genom att använda termoleggings från Helly Hansen. Dock så är dessa tights bekvämare och skaver bra mycket mindre. Dessutom sitter de bra och har god fuktavledning så jag är riktigt nöjd.

4.     dhb Extreme Weather Neoprene Skoöverdrag: När jag har cyklat under de senaste kalla månaderna så har tårna börjat bli kalla och blöta på grund av alla vattenpölar överallt. Dessa har hjälpt en smula. Fötterna är nu mycket varmare och torrare, men jag har istället börjat svettas med om fötterna, så jag får tänka ut något när det gäller strumporna.

5.     dhb Aeron Rain Defence Benvärmare: Efter att ha cyklat i shorts så behövde jag uppgradera kitet när det började bli kallare och blötare ute. Jag tyckte inte jag behövde ett par bib-tights eftersom överkroppen ofta känns tillräckligt varm utan dessa räcker gott åt mig. Jag är väldigt nöjd faktiskt. De håller benen ordentligt varma, jag har gott om rörelsefrihet och ifall det blir varmare ute så kan jag helt enkelt ta av dem. De kommer bli toppen för vårens motionslopp.

Kämpa på nu alla andra där ute som har tagit er an en utmaning i år. Det känns bra att göra något fantastiskt!

Ge järnet!